1. Tillämpning

Större företag får inte tillämpa det allmänna rådet. Vad gäller mindre företag är utgångspunkten att de får tillämpa det allmänna rådet. Det finns dock undantag för vissa typer av mindre företag och för mindre företag med vissa typer av transaktioner, tillgångar eller skulder. Dessa undantag finns i punkterna 1.1A och 1.1B. Om företaget omfattas av dessa punkter får det inte tillämpa det allmänna rådet. Av punkt 1.1C framgår dock att undantagen i punkt 1.1B i sin tur har två undantag. Mindre företag som väljer att inte tillämpa det allmänna rådet eller som enligt punkt 1.1A eller punkt 1.1B inte får tillämpa det allmänna rådet när det upprättar årsredovisning, ska tillämpa Bokföringsnämndens allmänna råd (BFNAR 2012:1) om årsredovisning och koncernredovisning. Vissa företag kan i stället välja att tillämpa Rådet för hållbarhets- och finansiell rapporterings rekommendation Kompletterande redovisningsregler för juridiska personer, RFR 2. Det allmänna rådet präglas av förenkling och av försiktighetsprincipen, vilket bl.a. innebär vissa begränsningar i hur ett företag kan redovisa sina tillgångar och skulder. Om ett mindre företag bedriver en verksamhet där det finns ett behov av en annan redovisning än vad det allmänna rådet ger utrymme för bör företaget, även om det får tillämpa det allmänna rådet, överväga om Bokföringsnämndens allmänna råd (BFNAR 2012:1) om årsredovisning och koncernredovisning är ett lämpligare regelverk. I 1 kap. 3 § ÅRL finns definitioner av begreppen ”större företag” och ”mindre företag” respektive ”större koncerner” och ”mindre koncerner”. Ytterligare regler av betydelse för gränsdragningen mellan de olika begreppen finns i Bokföringsnämndens allmänna råd (BFNAR 2006:11) om gränsvärden. Moderföretag, dotterföretag och koncern definieras i 1 kap. 4 § ÅRL. Bokföringsskyldighetens innebörd är densamma för ett utländskt företags filial i Sverige som för ett svenskt företag av motsvarande slag. Det innebär bl.a. att bestämmelserna i det allmänna rådet kan bli tillämpliga för en filial i Sverige som avslutar den löpande bokföringen med en årsredovisning. Punkt 1.1A Mindre företag som är publika aktiebolag får inte tillämpa det allmänna rådet, se punkt 1.1A a. Bestämmelser om privata respektive publika aktiebolag finns i ABL. Ett företag som är moderföretag i en större koncern får inte tillämpa det allmänna rådet även om det är ett mindre företag. Ett mindre företag som är moderföretag i en mindre koncern och som upprättar koncernredovisning får inte heller tillämpa det allmänna rådet. Se punkt 1.1A b och c. Ett dotterföretag som tillhör kategorin mindre företag och som ingår i en koncern kan tillämpa det allmänna rådet även om det i koncernen finns företag som tillämpar andra redovisningsnormer. Inte heller enskilda näringsidkare, dödsbon, bostadsrättsföreningar eller bostadsföreningar får tillämpa det allmänna rådet. Detsamma gäller företag som har eller under räkenskapsåret haft en eller flera filialer i utlandet. Se punkt 1.1A d–f. Enligt punkt 1.1A g får ett företag som under räkenskapsåret har förvärvat varor eller tjänster mot aktierelaterade ersättningar inte tillämpa det allmänna rådet. Punkten gäller både aktierelaterade ersättningar som regleras med företagets, eller annat företags, egetkapitalinstrument och ersättningar som regleras med kontanter. Aktierelaterade ersättningar kan lämnas till företagets leverantörer eller anställda vid förvärv av varor eller tjänster. Vanliga exempel på aktierelaterade ersättningar är olika former av incitamentsprogram till anställda såsom personaloptionsprogram och aktietilldelningar. Ett annat exempel är när en leverantör får ersättning för varor och tjänster i form av aktier eller optioner. Enligt punkt 1.1A h får ett företag som har eller under räkenskapsåret har haft av företaget emitterade skuldebrev som kan regleras med egetkapitalinstrument eller liknande sammansatta finansiella instrument inte tillämpa det allmänna rådet. Punkten omfattar t.ex. konvertibla skuldebrev som företag har gett ut. Ett exempel på liknande sammansatta finansiella instrument är skuldebrev som företaget har emitterat och enligt vilka en del av räntan på lånet är beroende av om företaget beslutar om utdelning. Enligt punkt 1.1A i får företag som har eller under räkenskapsåret har haft kryptotillgångar inte tillämpa det allmänna rådet. Det gäller t.ex. företag som placerar i kryptotillgångar, bedriver handel med kryptotillgångar eller sysslar med så kallad mining. Exempel på kryptotillgångar är Bitcoin, Ethereum, Cardano och Solana. Punkten avser ett direkt innehav av kryptotillgångar. Ett indirekt innehav, t.ex. i kryptocertifikat såsom bitcoin-certifikat, omfattas inte av punkten. Punkt 1.1A i gäller dock inte företag som endast någon enstaka gång får betalt för varor eller tjänster i kryptotillgångar. Punkten gäller inte heller företag som endast någon enstaka gång förvärvar kryptotillgångar för att använda som betalningsmedel vid exempelvis ett varuinköp eller en investering. Behåller företaget de kryptotillgångar som det har tagit emot som betalning en längre tid efter att transaktionerna är genomförda, blir det dock fråga om ett sådant innehav av kryptotillgångar som innebär att företaget inte längre får tillämpa det allmänna rådet. Punkt 1.1B I punkt 1.1B anges två ytterligare omständigheter som medför att ett mindre företag inte får tillämpa det allmänna rådet. I punkt 1.1C finns två undantag från det som sägs i punkt 1.1B. Som en följd av dessa undantag behöver ett företag som utan vidare kan konstatera att det omfattas av något av undantagen i punkt 1.1C inte ta ställning till om företagets förhållanden är sådana som sägs i punkt 1.1B. Punkt 1.1B a Punkt 1.1B a innebär att företag som har en uppskjuten skatteskuld som är väsentlig inte får tillämpa det allmänna rådet. Bedömningen av om företaget har en uppskjuten skatteskuld som är väsentlig ska, enligt punktens andra stycke, baseras på redovisningen för det senaste räkenskapsår för vilket det finns en färdigställd årsredovisning. Uppskjuten skatt kan uppkomma om det finns särskilda skatteregler för värdering av tillgångar, avsättningar och skulder som avviker från de regler som tillämpas i redovisningen. Det skattemässiga värdet på en tillgång, avsättning eller skuld bestäms med tillämpning av gällande skatteregler. En uppskjuten skatteskuld uppstår för tillgångar när tillgångens redovisade värde är högre än dess skattemässiga värde och för avsättningar och skulder när avsättningens eller skuldens redovisade värde är lägre än dess skattemässiga värde. En uppskjuten skatteskuld som är väsentlig är ofta kopplad till byggnader och mark eller till tjänste- och entreprenaduppdrag på löpande räkning, i de fall företaget vid inkomstbeskattningen väljer att ta upp intäkten i takt med faktureringen. Bedömningen av om företaget har en uppskjuten skatteskuld som är väsentlig görs utifrån företagets sammanlagda uppskjutna skatteskuld. Skillnader som redovisas som obeskattade reserver, t.ex. överavskrivningar på inventarier, ska inte tas med vid bedömningen. När det gäller byggnader och mark uppstår en uppskjuten skatteskuld vid uppskrivning, eller om företaget i redovisningen väljer att tillämpa en längre nyttjandeperiod på byggnaden än den som tillämpas vid beskattningen. I dessa fall blir det redovisade värdet högre än det skattemässiga värdet. Punkt 1.1B b Punkt 1.1B b innebär att företag som har en eller flera byggnader som genererar minst 75 procent av företagets nettoomsättning inte får tillämpa det allmänna rådet. Bedömningen av om så är fallet ska enligt punktens andra stycket baseras på redovisningen för det senaste räkenskapsår för vilket det finns en färdigställd årsredovisning. Exempel på intäkter i form av nettoomsättning från en byggnad är intäkter från uthyrning av bostäder eller lokaler eller för rumsuthyrning i hotellverksamhet. En byggnad som används för tillverkning eller försäljning av varor anses inte generera företagets nettoomsättning. Det gör inte heller en byggnad som enbart inrymmer verksamhetslokaler som används för att tillhandahålla tjänster, exempelvis en byggnad som enbart inrymmer en restaurang eller ett spa. I dessa fall kommer företagets intäkter från försäljning av tjänsterna. I ett företag som bedriver hotellverksamhet med både rumsuthyrning, restaurang och event anses byggnaden generera 75 procent av företagets nettoomsättning om intäkterna från rumsuthyrningen utgör minst 75 procent av företagets totala nettoomsättning. Punkt 1.1C I punkt 1.1C finns två undantag från punkt 1.1B. Det ena undantaget, som finns i punktens första stycke, innebär att de minsta företagen inte omfattas av punkt 1.1B. Undantaget innebär att ett företag som de två senaste räkenskapsåren har haft högst 3 anställda, en balansomslutning på högst 1,5 miljoner kronor och en nettoomsättning på högst 3 miljoner kronor får tillämpa det allmänna rådet. Detta gäller dock endast under förutsättning att det inte finns något hinder enligt punkt 1.1A. Om företaget har överskridit endast ett av gränsvärdena omfattas det av undantaget och får tillämpa det allmänna rådet. Har företaget däremot överskridit samma två gränsvärden båda de två senaste räkenskapsåren omfattas det inte längre av undantaget. Med de två senaste räkenskapsåren avses de två räkenskapsår som närmast föregår det räkenskapsår för vilket årsredovisningen ska upprättas. Ett företag som har överskridit samma två gränsvärden för både år 1 och år 2 men inte gör det för år 3 omfattas inte av undantaget för år 3. Utformningen av undantaget innebär att ett nystartat företag får tillämpa det allmänna rådet de två första räkenskapsåren under förutsättning att det inte omfattas av någon av bestämmelserna i punkt 1.1A. Bedömer företaget att det kan komma att omfattas av någon av bestämmelserna i punkt 1.1B bör det dock överväga att tillämpa Bokföringsnämndens allmänna råd (BFNAR 2012:1) om årsredovisning och koncernredovisning redan från och med det första räkenskapsåret. Ett företag som kan konstatera att undantaget i punkt 1.1C första stycket är tillämpligt, behöver inte göra någon särskild bedömning av om företaget omfattas av punkt 1.1B. Det andra undantaget finns i andra stycket i punkt 1.1C. Det undantaget innebär att punkt 1.1B inte hindrar ett företag som redan tillämpar det allmänna rådet att fortsätta med detta, under förutsättning att företaget normalt inte omfattas av någon av bestämmelserna i punkt 1.1B. Med normalt avses mer än något eller några enstaka år. Det innebär bland annat att ett företag inte direkt behöver byta till att tillämpa Bokföringsnämndens allmänna råd (BFNAR 2012:1) om årsredovisning och koncernredovisning när det sker en förändring som innebär att företaget omfattas av någon av bestämmelserna i punkt 1.1B. Får företaget tillämpa det allmänna rådet? Nedan finns ett frågeschema som kan vara till hjälp för att avgöra om ett företag som inte redan tillämpar det allmänna rådet får tillämpa det.

Vilka företag som ska avsluta den löpande bokföringen med en årsredovisning framgår av 6 kap. 1 § första stycket BFL. Andra företag kan välja att frivilligt upprätta en årsredovisning. Av BFL framgår att vissa utländska företag som har en rättslig form som är jämförbar med ett aktiebolag inte är skyldiga att avsluta bokföringen för en filial i Sverige med en årsredovisning. Enligt punkt 1.4 ska ett företag som väljer att tillämpa det allmänna rådet tillämpa det i sin helhet och utan avvikelse. Det allmänna rådet ska ses som en helhet och reglerna är villkorade av varandra. Ett företag som tillämpar det allmänna rådet får dock alltid lämna fler upplysningar i noter eller förvaltningsberättelsen än vad som krävs enligt ÅRL och det allmänna rådet.

Punkten innebär bl.a. att om en ekonomisk förening har övertagit ett helägt dotteraktiebolag genom fusion, ska Bokföringsnämndens normgivning om redovisning av fusion tillämpas tillsammans med det allmänna rådet.

Det allmänna rådet är ett förenklat regelverk för mindre företag. En utgångspunkt är att det inte ska innehålla regler för mer komplicerade redovisningsfrågor eller redovisningsregler som inte krävs enligt lag. Därför finns t.ex. endast regler för viss typ av säkringsredovisning och förbud mot att redovisa uppskjuten skatt. En annan utgångspunkt är att det allmänna rådet ska innehålla alla regler som behövs för att upprätta en årsredovisning som uppfyller kraven i ÅRL. Ett företag som tillämpar det allmänna rådet ska kunna utgå från att det har följt ÅRL. Det allmänna rådet präglas av förenkling och försiktighetsprincipen. Detta kommer bl.a. till uttryck genom att antalet alternativa sätt att redovisa en transaktion har begränsats. Även utrymmet för egna bedömningar är begränsat. Det allmänna rådet är utformat på ett sådant sätt att det i de flesta fall direkt framgår hur företaget ska eller får redovisa en transaktion. Vid utformningen av reglerna i det allmänna rådet har stor hänsyn tagits till skattereglerna. De värden som tas upp i årsredovisningen kan därför i regel ligga till grund för beskattningen, i de fall företaget är skattskyldigt, och få justeringar behöver göras i inkomstdeklarationen. Punkt 1.7 ska tillämpas på frågor som inte är reglerade i det allmänna rådet. Punkten får alltså inte tillämpas på frågor som är reglerade. Att en specifik företeelse inte är omnämnd i det allmänna rådet behöver inte innebära att den är en oreglerad fråga. Företeelsen kan ingå i en större fråga som är reglerad. Exempelvis är säkringsredovisning en reglerad fråga. I punkterna 11.8, 13.5 och 17.8 anges i vilka situationer ett företag ska säkringsredovisa. Regleringen innebär att säkringsredovisning inte är tillåten i andra fall. Företaget kan dock inneha säkringsinstrument utan att säkringsredovisa. I de fall en fråga inte är reglerad i det allmänna rådet, ska företaget i första hand söka vägledning i regler i det allmänna rådet som behandlar liknande frågor. För att avgöra om vägledning kan hämtas från en bestämmelse i det allmänna rådet ska hänsyn bl.a. tas till syftet med bestämmelsen. Vägledning kan inte hämtas från en regel som är ett undantag från en huvudregel eftersom en sådan regel är utformad för en särskild situation. Ett exempel på detta är punkt 17.5 där det framgår att en skuld som ska betalas inom 12 månader efter balansdagen är en kortfristig skuld och att andra skulder är långfristiga. Från denna huvudregel undantas i vissa fall en kontokredit. Denna redovisas då som långfristig även om den formellt ska betalas inom 12 månader. Undantaget får inte tillämpas på andra liknande krediter. Finns inte någon regel i det allmänna rådet som behandlar liknande frågor, ska företaget söka vägledning i de grundläggande redovisningsprinciperna i 2 kap. 4 § första stycket ÅRL och principerna i det allmänna rådet, se främst kapitel 2. Företaget behöver även beakta att det allmänna rådet präglas av förenkling och försiktighetsprincipen.