17. Skulder

Kapitlet behandlar följande poster under rubriken Långfristiga skulder i balansräkningsuppställningen i kapitel 4: • Obligationslån. • Kontokredit. • Övriga skulder till kreditinstitut. • Skulder till koncernföretag. • Skulder till intresseföretag och gemensamt styrda företag. • Skulder till övriga företag som det finns ett ägarintresse i. • Övriga skulder. Kapitlet behandlar även följande poster under rubriken Kortfristiga skulder i balansräkningsuppställningen i kapitel 4: • Kontokredit. • Övriga skulder till kreditinstitut. • Leverantörsskulder. • Växelskulder. • Skulder till koncernföretag. • Skulder till intresseföretag och gemensamt styrda företag. • Skulder till övriga företag som det finns ett ägarintresse i. • Skatteskulder. • Övriga skulder. • Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter. Kapitlet behandlar inte sådana skulder som redovisas i posterna Pågående arbete för annans räkning och Fakturerad men ej upparbetad intäkt i balansräkningsuppställningen i kapitel 4. Kapitlet behandlar inte heller sådana skulder som redovisas i posten Förskott från kunder och som avser uppdrag på löpande räkning. Dessa skulder behandlas i kapitel 6. Under rubriken Särskilda regler för handelsbolag finns endast en kommentar. Se exempel 17 a för beräkning av skatteskuld.

Ett legalt åtagande är ett åtagande till följd av ett avtal, lagstiftning eller annan laglig grund. Ett legalt åtagande ska redovisas som en skuld, en avsättning eller en eventualförpliktelse. I detta kapitel behandlas skulder medan avsättningar behandlas i kapitel 16 och eventualförpliktelser i kapitel 18. Ett åtagande omfattar alltid en utomstående part. Ett företag ska redovisa en skuld eller en avsättning om företaget på balansdagen har ett legalt åtagande. Förväntas åtagandet medföra ett utflöde av resurser från företaget ska åtagandet redovisas som en skuld. Är det däremot endast sannolikt att ett utflöde av resurser kommer att krävas för att reglera åtagandet redovisas i stället en avsättning. Ett exempel på ett åtagande till följd av ett avtal är när varor levererats till ett företag och det finns en överenskommelse om betalning. Har företaget fått en faktura som är daterad senast på balansdagen ska en leverantörsskuld redovisas. Har företaget däremot inte fått någon faktura, eller är fakturan daterad efter balansdagen, ska en upplupen kostnad redovisas. Ett annat exempel på en upplupen kostnad är den semester som har intjänats av företagets anställda. Ett legalt åtagande är t.ex. en bestämmelse i lag eller föreskrifter som leder till att en skuld ska redovisas. Ett lagförslag ger däremot inte upphov till att en skuld ska redovisas. Först när lagförslaget har antagits av riksdagen finns det ett åtagande. Att ett åtagande förväntas medföra ett utflöde av resurser från företaget innebär att det är säkert eller så gott som säkert att företaget kommer att reglera åtagandet. Ett exempel är när företaget har ålagts betalningsskyldighet i ett myndighetsbeslut eller en dom som företaget inte avser att överklaga. Avser företaget däremot att överklaga är det inte lika säkert att ett utflöde av resurser kommer att ske. I det fallet ska företaget i stället redovisa en avsättning. Upplupna kostnader redovisas som skulder och inte som avsättningar även om betalningstidpunkt eller belopp är ovissa på balansdagen. Anledningen till detta är att osäkerheten i allmänhet är mycket mindre än för ett åtagande som företaget ska göra en avsättning för.

Försiktighetsprincipen innebär att även tvistiga skulder ska redovisas. Om det däremot står klart att det inte föreligger något åtagande ska någon skuld inte redovisas. Värderingen av den tvistiga skulden görs enligt punkt 17.6. Ett krav anses vara uppenbart grundlöst om en objektiv och försiktig bedömning resulterar i att det inte finns någon risk att företaget vid en domstolsprövning döms att betala det fordrade beloppet. Så kallade bluffakturor är ett exempel på uppenbart grundlösa krav.

Bidrag är stöd som lämnas i form av överföringar av resurser av en bidragsgivare i annan egenskap än ägare. Sådana bidrag ges normalt om vissa villkor är uppfyllda eller kommer att uppfyllas. Bidrag kan lämnas i form av ersättningar, lån och reduktioner. Det som avgör om ett bidrag ska skuldföras eller inte är villkoren för bidraget. Hur bidraget rubriceras saknar betydelse. Bidrag kan lämnas av t.ex. EU, staten eller kommuner, så kallade offentliga bidrag, men också av bidragsgivare som inte är offentliga organ. I IL finns regler om hur näringsbidrag ska hanteras vid beskattningen. Ett utbetalt bidrag som är förenat med villkor ska normalt redovisas som intäkt eftersom företaget självt råder över om bidraget måste återbetalas eller inte, se kapitel 6. Det är endast om företaget bedömer att det inte kommer att uppfylla villkoren som bidraget ska redovisas som skuld. Bedömningen ska göras varje år.

Det är den del av ett långfristigt lån som ska betalas (amorteras) inom 12 månader efter balansdagen som ska redovisas som kortfristig skuld. Vad som är en kortfristig respektive långfristig del av ett lån styrs av lånevillkoren för amortering och löptid. En omförhandling av räntevillkoren för ett lån är inte att se som att hela lånet ska betalas. Även om kontokrediten formellt är kortfristig ska den i dessa fall normalt redovisas som långfristig. Bedömningen om det är troligt att krediten förnyas och om den kommer att utnyttjas ska göras varje år. Tillfälligt nyttjande eller övertrassering av krediten ska redovisas som kortfristig skuld. En factoringkredit likställs inte med en kontokredit. Bedömningen av om en factoringkredit är en kortfristig eller långfristig skuld görs enligt punktens första stycke.

Det belopp som krävs för att reglera åtagandet framgår normalt av faktura, avtal eller liknande handling. Av försiktighetsprincipen följer att en skuld som är tvistig värderas till det belopp som framgår av t.ex. den ursprungliga fakturan så länge tvisten inte är avgjord. Varje skuld ska värderas individuellt. Vid t.ex. utestående presentkort kan det vara svårt att göra en bedömning av om ett presentkort kommer att lösas in. Enligt punkt 2.9 kan ett företag under vissa förutsättningar använda sig av en schablonmässig värdering. En sådan värdering får användas om det är svårt att få fram korrekta uppgifter eller när en mer exakt värdering inte kan motiveras av kostnadsskäl. Det ska dessutom finnas ett relevant och tillförlitligt underlag för schablonen, schablonen ska användas konsekvent och den ska antas ge ungefär samma värde som en värdering med utgångspunkt från årets faktiska förhållanden. Uppfyller företaget förutsättningarna i punkt 2.9, kan den sammanlagda skulden för utestående presentkort värderas schablonmässig och t.ex. grundas på statistik över hur många presentkort som normalt blir inlösta. I det fall en ackordsuppgörelse träffats där en skuld av rörelsekaraktär till en del inte behöver betalas (ackordsvinst) ska skulden värderas till det belopp som ska betalas enligt uppgörelsen. Ackordsvinsten ska redovisas i posten Övriga rörelseintäkter. Avser ackordsuppgörelsen en finansiell skuld ska ackordsvinsten redovisas i posten Räntekostnader och liknande resultatposter, se kapitel 4.

En skuld i utländsk valuta ska räknas om till balansdagens kurs trots att 4 kap. 13 § ÅRL inte kräver det. Vid omräkningen används normalt avistakursen, dvs. den kurs som används vid köp eller försäljning av utländsk valuta för omedelbar leverans. Som avistakurs kan företaget t.ex. använda den mittkurs som dagligen publiceras av Riksbanken eller den växelkurs som dagligen offentliggörs av Europeiska centralbanken. Vid värdering av skulder används normalt bankens säljkurs. Alternativt kan en genomsnittlig kurs användas för både fordringar och skulder om den inte ger en för stor avvikelse från en omräkning till avistakursen. Företaget ska avgöra om det på balansdagen finns ett terminskontrakt som säkrar den framtida betalningen. Det finns dock inget krav på att terminskontraktet ska ha ingåtts i syfte att säkra en specifik skuld eller ha samma förfallodag som skulden.

Enligt 2 kap. 4 § första stycket 5 ÅRL ska de olika beståndsdelarna i balansräkningens poster och delposter värderas var för sig. När det gäller leverantörsskulder innebär detta att värdet ska bestämmas för varje skuld för sig. Enligt punkt 17.9 får dock skulder till leverantörer i vissa fall redovisas som en ospecificerad skuld i posten Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter. Det redovisade värdet ska dels vara skäligt med hänsyn till förhållandena på balansdagen, dels grundas på erfarenhet eller annan välgrundad värdering. Det innebär att värdet på den ospecificerade skulden ska omprövas varje balansdag. Mindre utgifter som företaget ännu inte fått faktura på, t.ex. för telefoni, är sådana som kan anses vara av oväsentlig betydelse, svåra att specificera och värdera och som därmed kan ingå i den ospecificerade skulden. Däremot kan inte skulder avseende levererade varor och tjänster som redovisas i posten Varulager eller i en annan redovisad tillgång ingå i den ospecificerade skulden.

De lagstadgade arbetsgivaravgifter som ska ingå i semesterlöneskulden är de avgifter som ska redovisas i arbetsgivardeklarationen. De avtalade avgifter som får ingå i semesterlöneskulden är avgifter för arbetsmarknadsförsäkringar som baseras på de anställdas lön. I avgiften för arbetsmarknadsförsäkringen ingår både avgifter för pensionsförsäkringar och övriga försäkringar. Vid beskattningen finns särskilda regler som styr tidpunkten för avdrag för utgifter för anställdas pension. Reglerna innebär att om avtalade avgifter räknas in i semesterlöneskulden, kan avgifterna avseende pension samt den särskilda löneskatten behöva återläggas vid beskattningen. Är procentsatserna för arbetsgivaravgifterna för utbetalningsåret kända, ska dessa användas vid skuldreserveringen. I annat fall får de procentsatser som gäller på balansdagen användas. Se exempel 17 b. Semesterlöneskulden ska beräknas individuellt för varje anställd. Enligt punkt 2.9 kan ett företag under vissa förutsättningar använda sig av schablonmässig värdering. En sådan värdering får användas om det är svårt att få fram korrekta uppgifter eller när en mer exakt värdering inte kan motiveras av kostnadsskäl. Det ska dessutom finnas ett relevant och tillförlitligt underlag för schablonen, schablonen ska användas konsekvent och den ska antas ge ungefär samma värde som en värdering med utgångspunkt från årets faktiska förhållanden.

Ett handelsbolag är inte ett skattesubjekt vad avser inkomstskatt och har därmed inte någon inkomstskatt att redovisa i posten Skatteskulder. Handelsbolaget kan däremot ha en skatteskuld som är hänförlig till fastighetsskatt, fastighetsavgift, särskild löneskatt på anställdas pensionskostnader och avkastningsskatt.